Hemma efter en jättekul vecka i Flyinge!
Nu är jag tillbaka! Det har verkligen inte funnits mycket överbliven tid i förra veckan. Flyinge är såå otroligt kul och att jobba med en kommersiell blogg, skriva på en artikel med deadline, vara hästskötare åt sig själv och samtidigt också tävla och försöka prestera är aningens tidskrävande. Dessutom vill man också kunna hinna umgås med folk som man inte träffar så ofta och andra som man faktiskt träffar ofta... Och viktigast av allt, att hinna njuta.
.
Tävlingsresultaten har varit okej. Jag borde kanske inte vara missnöjd, men jag är det lite ändå. Roine Carlsson poängterade det att "mycket vill ha mer" och jag håller helt och fullt med. Man behöver inte vara svensk och lagom och mellanmjölk. Jag har ridit fem Breeders-finaler nu och tävlingsmänniskan i mig är inte längre nöjd med att gå final - nu vill jag mer!!
.
Junior gjorde ett spänt första intryck i 5-åringarnas första kval. Det var en lätt bana och halva startfältet var nästan felfritt. Min min Lilleman och jag rev två hinder. Han är ju en mycket försynt och försiktig häst som faktiskt hela tiden utvecklas även om det går långsamt. I det andra kvalet (1,25-debut) visade han sedan sin talang och hoppade luftigt och fint i mål med bara ett nedslag. Då var jag nöjd.
.
Fin-Lina satte nollan i första kvalet, där jag faktiskt var lite nervös. Jag är sällan det längre men jag ville verkligen gå felfritt och blev då lite skakis. Men det gick bra ändå :) I kval två fick vi ett nedslag på 8A. Fyra fel innebar final i underläge. Jag visste att jag skulle behöva rida fort för att ta en placering. Fort gick det också - snabbast i finalen, MEN ett jäkla skithinder ramlade såklart ner och istället för att bli 7a så slutade jag på 22a plats. Först sista hindret i Falsterbo-finalen och nu ett i Breedersfinalen. Jo, lite irriterande är det.
.
En till tråkig grej är att Linas uppfödare valde att inte Breeders Trophy-ansluta henne när hon var föl. Hade hon varit ansluten hade hon fått BT-placering både i år och ifjol. Men nej, inte ens det nu....
.
Trots besvikelsen efter gårdagens nedslag blev jag så otroligt glad när Maria Östman red till sig en tredjeplats med Virre! Vi är ju både team- och klubbkompisar och har dessutom följts åt med Lina och Virre hela vägen. Hur kul som helst!!
.
.
Kommentarer
Trackback
